Jag väntar samtal. Det känns som om mitt liv hänger på just det samtalet, så jag vågar inte göra mer än att ligga här i sängen. Inte duscha, inte powerwalka. Ingenting som tar längre tid än två minuter. Ibland känner jag mig så låst.

F har åkt iväg på sin fadderutbildning nu. Han kommer hem vid fem förhoppningsvis. Innan dess ska jag till vårdcentralen, handla mat och kika lite är det tänkt.